Ångest

Det här med graviditet är inte lätt. Först har man ångest för att testa och se om man är gravid alls och sen har man ångest för att bebisen ska vara kvar där inne. Idag kändes mina bröst mindre ömma vilket resulterade i psykbryt och förstörd semestertripp. Nu ligger jag och analyserar varje liten känsla...det här funkar ju inte! Jag måste försöka slappna av lite, men jag har ingen aning om hur! Idag ska jag vara precis 5 veckor...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledsen men livet går vidare...

Efter några dagar känns det inte mindre ledsamt, men lite mindre akut ont i alla fall. Negativt test följdes inte av normal mens utan av mensen från helvetet. Ont, ont, ont!

Det är lite för mycket ledsamt i mitt liv just nu. Det är inte bara vår barnlöshet som gör ont, det är flera familjemedlemmar som inte alls mår bra och det gör livet lite tungt just nu. Jag är i grunden en väldigt positiv person med ett psyke som är så stabilt att det antagligen är lite provocerande ibland. Just nu är jag ledsen, men jag vet också att det bara är tillfälligt. Jag går vidare.

Om 6 veckor blir det ett frysförsök med vår lilla blastocyst om allt går som det ska. Fram tills dess ska vi ta det lugnt! Och idag blir det ett stillsamt 17 maj-firande (jag har kanske inte nämnt att jag är norsk?).

Nervös

Nu är det bara timmar kvar tills att vi ska till Carlanderska och göra ägguttaget och jag är fruktansvärt nervös! Av någon okänd anledning väljer en av mina vänner att just precis nu ringa och berätta att hon är gravid. Blandade känslor är väl bara förnamnet på hur jag kände. Jag är glad för hennes skull men jag gråter för min skull ändå. Det gör så ont i hjärtat och jag hoppas så mycket att det ska bli vår tur snart. Jag känner mig så lurad. Jag har varit gravid två gånger och har passerat de beräknade födelsedatumen snart två gånger också och ändå står jag här utan vare sig bebis eller gravidmage.

I morgon bitti är det sanningens ögonblick. Då får vi veta om det finns några ägg och när planerat insättningsdatum blir om vi har sådan tur att allt går som det ska i morgon.

Vet inte vart jag ska ta vägen

Idag känns det så hopplöst. Det bara kom över mig, en känsla av att inte ha någon kontroll alls och vara helt i händerna på läkare, remisser och andras åsikter om vad som är normalt. Det är snart två år sedan vi började försöka få barn och vi står fortfarande kvar och stampar på samma ställe. För nästan precis ett år sedan började vi vår utredning och sen dess har jag varit gravid två gånger. Helt i onödan. På sätt och vis att hade det varit bättre om jag aldrig blivit gravid för då hade vi kanske påbörjat IVF då i stället och sluppit utomkvedshavandeskap. Just idag orkar jag inte vara positiv. Det skär i mig. Jag orkar inte se andra människors barn på Facebook och jag orkar inte höra om andras graviditeter som alltid verkar gå bra till skillnad från mina. Jag vet inte ens vart jag ska ta vägen i min sorg för det är så fruktansvärt svårt att känna att min sorg framkallas av andras lycka. Jag är inte avundsjuk ofta. Väldigt sällan faktiskt. Men det här är djupare än så, jag känner mig som att jag misslyckats som kvinna. Jag gör allt för att inte visa det för mina vänner med barn, jag vill inte dämpa deras lycka och jag vill inte verka arg och bitter, men det är svårt. Jag har ont i hjärtat.

Väntar på vad egentligen?

Ja den här cykeln vet jag inte riktigt vad jag väntar på. Jag tar ägglossningstest (som hittills varit negativa) men det är ju knappast säkert att jag alls får ägglossning den här månaden. Så jag kanske väntar på mens. Men om jag inte får någon ägglossning kan man ju verkligen fråga sig när det ska tänkas bli. Om vi ska påbörja IVF så vet jag inte heller när det kan bli. Jag kanske väntar på läkarbesöket om två veckor? Det kanske kan ge svar.

Hjärtat känns tomt. Vi längtar så mycket men inget litet pyre har stannat hos oss.

Och så plötsligt blev jag ledsen igen...

Jag har ju egentligen inte tid för det här. Jag borde jobba. Inte sitta i soffan och gråta. Men jag är så besviken och ledsen. Bara tanken på hur lång tid det kan ta innan jag blir gravid igen känns överväldigande. Tänk om jag inte blir gravid igen?