Dåligt med uppdatering!

Men nu blir det skärpning. Jag är ganska lamslagen av illamåendet så det blir inte mycket skrivet här just nu. I morgon är jag 9+0 veckor och i förra veckan var vi på vårt första ultraljud. En läkare på carlanderska gjorde ett vaginalt ultraljud och vi fick se en liten, liten bebis (17 mm, precis rätt storlek) med ett tickande hjärta. Min lättnad var helt otrolig, men tyvärr verkar jag inte kapabel att inte oroa mig någon längre stund. Jag var ungefär lika orolig igen några timmar senare...

På onsdag är det dags för det första besöket hos barnmorskan. Ganska nervöst det också!

Här är bildbeviset på att jag är gravid! Ser ni den lilla handen till höger? Den större blobben till vänster av huvudet är gulsäcken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nojig

I morse kände jag mig ganska ok så jag har tillbringat dagen med att noja över att jag plötsligt inte mår TILLRÄCKLIGT dåligt. Man kan liksom inte vinna när man är en livrädd gravid kvinna. Trots att jag faktiskt kräktes när jag kände en obehaglig lukt i morse kunde jag inte lugna mig, Nu känner jag mig lite mer illamående igen, måste skärpa mig...

Det som gör mig mest nojig är nog de ständiga sticken, mensvärken och ibland svid-känslan i livmodern. Jag har gissningsvis googlat "dagens krämpa i livmodern"+gravid ca 100 gånger redan. Det kommer bli en lång väntan tills på torsdag när vi ska på ultraljud på Carlanderska.

Hänger i

Jo jag är fortfarande här, nervös och illamående, men fortfarande gravid. 7 veckor och en dag idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till graviditeten faktiskt. So far so good, men jag har varit med förr och sett alltför mycket både hända mig själv och andra för att kunna slappna av. Jag har ständigt illamående som ju påminner mig om att jag faktiskt är gravid, men bortsett från det känner jag inget utom diverse kramper, stick, svid och mensvärksliknande grejer i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem heller. Varje smärta känns ju som att allt ska gå åt skogen, men samtidigt är de ju där hela tiden så jag orkar ju inte ägna all tid åt dem heller. Svårt det där.

Om lite mer än en vecka ska vi på ett ultraljud på Carlanderska. Då kommer vi får veta om det faktiskt finns något där inne, än så länge har jag svårt att föreställa mig det. Veckan efter har vi fått tid på MVC. Jag var väldigt, väldigt tveksam till att boka en tid innan vi gjort ultraljudet, men Carlanderska insisterade på att jag skulle ringa redan nu. Jag är så rädda att jinxa den här graviditeten!

Enligt min gravid-app (som jag med stor tvekan vågade ladda ner) är pyret nu stor som ett litet hallon. Kom igen nu lilla pyret! Väx där inne!

Sömnlös

Här ligger jag mitt i natten och kan inte sova och det är inte första natten! Varje natt måste jag upp och kissa och sen dröjer det timmar innan jag kan sova igen...idag är jag 6+3 veckor och för två dagar sedan slog illamåendet till och igår premiärkräktes jag. Jag var stolt kräkfri sedan 2002, men inte nu längre. Oron finns kvar, men just nu har jag fullt upp med att må illa så den skjuts lite åt sidan. Alltid något positivt med illamående alltså.
Carlanderska har bokat in oss på ett första ultraljud om två veckor, jag är redan nervös. Jag hoppas så att det är en liten där inne!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Ångest

Det här med graviditet är inte lätt. Först har man ångest för att testa och se om man är gravid alls och sen har man ångest för att bebisen ska vara kvar där inne. Idag kändes mina bröst mindre ömma vilket resulterade i psykbryt och förstörd semestertripp. Nu ligger jag och analyserar varje liten känsla...det här funkar ju inte! Jag måste försöka slappna av lite, men jag har ingen aning om hur! Idag ska jag vara precis 5 veckor...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ruvardag 11 (?)

Oj vad tiden går...men det borde väl vara ruvardag 11 idag eller hur? Det börjar närma sig.

Jag är väl lite motsatsen till en testoholic, jag skulle gladeligen vara gravid i två månader utan att testa bara för att slippa besvikelsen om det skulle gå fel. Men så funkar det inte när man är i IVF-branschen! Test på söndag alltså. Förut har jag testat ungefär när jag ska ha mens för att kunna sluta med progesteronpiller/kräm, men nu verkar det ju som att de nya rönen är att det räcker att ta progesteronet i två veckor och sen ska man sluta, så det har ju varit en plåga helt i onödan!

Igår hade jag något brunt grynigt i Crinonet på morgonen och bröt nästan ihop, men sen var det inget mer. Jag har ju läst att Crinone är ökänt för att ge flytningar i alla möjliga färger, men man är ändå aldrig beredd. Idag har mina flytningar (ursäkta, det här är ju inte fräscht, men jag gissar att det är mest andra kvinnor i samma situation som läser här?) blivit liksom trådiga, nästan som vid ägglossning fast vit-gula. Skitskumt verkligen. Annars är det bara samma gamla mensvärks-liknande känsla. Brösten är helt normala, inte ömma alls.

Ruvardag 8 Halsfluss :(

Mitt halsonda visade sig vara halsfluss, så nu äter jag penicillin, inte kul! Och att vara hemma från jobbet gör inte att väntan känns kortare. Det liksom svider och drar i livmodern och jag bara hoppas att mensen inte kommer. Jag hoppas verkligen det här inte påverkar våra chanser negativt. Det finns ju vissa som säger att immunförsvaret är sänkt i tidig graviditet så att förkylning eller halsont kan vara ett graviditetssymptom men jag är tveksam. Mina bröst gör inte ont längre (vilket såklart inte gör mig lugnare) och livmodervärken har liksom ändrat karaktär från mensvärks-liknande till mer svidande så jag vet inte vad jag ska tro. 6 dagar kvar till officiell testdag, men jag kanske testar dagen innan för att ge mig själv mer tid att smälta resultatet vare sig det är positivt eller negativt. Om jag inte hinner få mens innan så klart, men nu håller vi tummarna att den håller sig borta!

För tidigt att testa?

Ja det är det ju, men samtidigt så skulle jag ju gärna testa i morgon för att veta om jag med gott samvete kan dricka vin till vår nyårsmiddag. Jag tillhör inte skaran som testar tidigt i vanliga fall. Jag blir bara deprimerad av kritvita tester så jag brukar inte testa om jag inte har goda skäl. Men nyårsafton är väl ett bra skäl, så jag bjuder nog på ett litet test i bloggen i morgon. Ska väl tillägga att det råder total brist på graviditetssymptom. Jag har ont i halsen, men det beror på att min svärmor var  förkyld under julen och nu är det min tur.

Helg!

Äntligen fredag! Och vi ska resa bort i helgen på en mysig weekend med några kompisar, så eventuella tankar på graviditet kommer inte bli prioriterat. Och termometern lämnar jag hemma. Jag har testat förr att tempa när jag sover borta och det blir aldrig bra. Annan säng, annat täcke och kanske man vaknar vi en annan tid. D.v.s. det blir fel hur man än gör. Vore jag nära ägglossning hade jag väl pliktskyldigast tagit tempen, men nu, nej.

För att ändå analysera min kurva lite kan man väl dra slutsatsen att jag har ovanligt låga tempar den här månaden. Jag har visserligen inte känt mig särskilt varm när jag vaknat heller, men om det beror på att det blivit kallare i vår lägenhet eller om JAG är kallare vet jag inte. Att jag inte haft ont i brösten efter ägglossning sen efter senaste missfallet är också skumt. Men jag är nästan 100% säker på att jag haft ägglossning. Har jag rebootat systemet?

Magknip

Ouch! Jag har inte minsta tecken på någon graviditet, det här är bara gammalt hederligt magknip, men ont gör det! Tempen hoppar lite upp och ner och att jag åker land och rike runt kommer ju inte göra den mer stabil (olika sovförhållanden har gärna den effekten). Jag tycker mig ana en liten tendens till att jag har mer ofta ont i magen efter ägglossning, jag undrar varför det är så?

Utvilad

Mmmm, jag är så utvilad att jag nästan är i koma! Varma bad, ångbastu, ansiktsbehandling, kroppsinpackning och massage har gjort mig så avslappnad jag bara kan bli...

Fertility Friend har gett mig "crosshairs" som bekräftar att jag hade ägglossning i sådär onsdags vilket jag är beredd att hålla med om. Eller kanske i tisdags, jag är inte så övertygad om att tempen stiger precis direkt efter ägglossning. Om man kollar FF:s forum kan man lätt bli lite mörkrädd, många av de tjejer som tempar tror så blint på tempning och de "sanningar" man får från andra damer där att de blir helt galna. Jag tror tempning säger EN sak. Om man har haft ägglossning eller ej. Vare sig mer eller mindre än så. Vad som händer med tempen efter konstaterad ägglossning kan betyda absolut ingenting. De finns många (speciellt de som inte försökt så länge) som driver sig själva till vansinne genom att leta efter "dippar" i temperatur, spottings på vissa dagar och temphöjningar. Jag tror att det är ren bullshit! På mina preggo-kurvor har tempen hållit sig hög, men det är också det enda som synts på kurvan...

Hjärtklappning

Jag har aldrig haft hjärtklappning förut, har aldrig ens funderat på hur det känns. Och nu menar jag inte hjärtklappning på grund av att man är kär eller fått en fantastisk nyhet. Nix. Det här är irriterande hjärtklappning som inte har har någon fin känslomässig bakgrund. Det började igår och idag är det värre och jag misstänker att det är stressrelaterat. Jag har väldigt mycket på jobbet just nu och det blev inte mindre då jag var sjukskriven i två veckor och nu måste ta igen det. Och kanske har jag druckit för mycket kaffe. Det blir ju lätt så när man har mycket att göra och känner sig tvungen att vara pigg, fast man egentligen bara vill dra täcket över huvudet.

Ledsen

Jag vet inte riktigt vad som pågår i min kropp. I helgen blödde jag som mens, men inte riktigt, och i måndags fick jag beskedet att mitt hCG hade sjunkit lite och att livmoderslemhinnnan var tunnare än i fredags, så det konstaterades att jag fått missfall. Det suger. Men det som suger ännu mer är att de inte kan utesluta utomkvedshavandeskap. Jag har blod i bukhålan (det ska inte vara där) men de kan inte se något annat. Jag ska in för nya blodprover om några dagar. Mina bröst gör fortfarande ont och jag känner av livmodern, men jag har bara rosa spottings, inte rött blod längre. Överhuvudtaget har jag fått mer ont i brösten och mer symptom än jag hade i helgen. Det känns inte bra.

Same, same...

Ja här händer det inte mycket. Enligt FF är jag idag 4+4 och jag har inga symptom förutom pyttelite ont i brösten och så de jäkla spottingsen. Och mycket saliv i munnen. Det har jag haft i över en vecka och jag har aldrig hört talas om att det ska vara ett symptom förut, men lite googlande visade att jag tydligen inte är den enda...Jag inser ju att det är absurt att önska att få må illa, men eftersom jag har svårt att tro på det här så skulle till och med illamående vara välkommet.

Livmoderknip?

Bild från 'Encyclopedia of Family Health'

Aj! Har lite mystiska knip i stackars livmodern idag. Efter ett och ett halvt års bebisförsök brukar jag inte överanalysera sådana här grejer, jag har däremot lärt mig att varje cykel är unik. Innan jag började försöka bli gravid inbillade jag mig att mina cykler alltid var ungefär lika långa (jodå, jag har oftast ägglossning mellan ca dag 13-17, men det har varit tidigare och senare också) och att jag ALLTID hade samma PMS-symptom. Jag var uppenbarligen inte bara naiv utan även ouppmärksam! Det är helt enkelt alltid olika. En månad har jag ont i brösten redan vid ägglossning och i två veckor framåt, en annan månad har jag inte ont alls. En månad har jag mystiska knip och annan inte. Ibland har jag mycket spottings, ibland nästan inga.

Men ändå, AJ!