Några test nu på morgonen...

Jag smög upp i morse när svärföräldrarna gått till jobbet och med darrande händer tog jag med kisskoppen och testen in till mannen i sovrummet. Tillsammans doppade vi först en sticka och sen den andra i koppen. Först syntes ingenting och jag började nästan gråta men så plötsligt började ett andra streck synas...då doppade vi det digitala testet också och det visade gravid 2-3, dvs 4-5 veckor vilket ju stämmer precis, jag borde vara 4+3 idag. Det verkar som att jag är gravid!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester

Idag är det den första officiella semesterdagen för mig och vi kommer att resa bort i två veckor med start i morgon. Så det kommer bli ont uppdateringar, men jag kommer så klart att uppdatera er med hur det går med ruvandet...Jag är fortfarande negativ, vet inte riktigt varför jag är så säker på att det gått åt skogen? Jag kanske haft för många misslyckanden på den här fronten för att kunna tro på ett lyckligt slut? Men än har jag inte testat och än så länge blöder jag inte, så det kan ju fortfarande ha gått hur som helst. Jag kommer att berätta hur det går!

Tills dess...trevlig sommar!

Här kommer jag att vara i två veckor

Att testa eller att inte testa...

Vis av förra gången jag ruvade på ett litet embryo så vet jag nu att det där med att vänta tills testdagen inte nödvändigtvis minskar stressen. Inte alls faktiskt. Frågan är om att testa galet tidigt skulle göra saken bättre? Mitt testdatum är inte förrän den 8:e juli (jag vet, sjukt sent!) och eftersom jag ska sluta med Crinonet den 5:e juli lär jag redan fått mens då om detta går åt skogen. På något sätt är det mindre jobbigt med själva mensen om man redan vet att det är negativt. Å andra sidan får ju ett negativt graviditetstest vem som helst att bryta ihop i den här situationen. Helt klart kommer det att bli test innan den 8:e, men frågan är om jag orkar med stressen med att testa varje dag? Jag har en hel hög billiga tester, så det är ingen kostnadsfråga. I morgon är jag på ruvardag 3 och 8 dagar efter ägglossning och borde garanterat ha negativt resultat oavsett om jag är gravid eller ej, kanske värt att börja då för att liksom smyga mig på resultatet? Eller funkar inte det?

Obalanserad

Det har inte ens gått ett dygn och jag är redan gråtmild och besvärlig mot den stackars mannen! Hur ska denna ruvning gå egentligen? Det blir bara att hänga i här, det kommer bli en lång väntan....

I morse var jag så nervös att jag bara gick fram och tillbaka i lägenheten i tre timmar innan vi äntligen skulle åka till Carlanderska. Jag kunde knappt få i mig någon frukost och fick tvinga i mig ett stort glas vatten en timme innan vi skulle vara där för att blåsan skulle vara ordentligt full så att de kunde se livmodern ordentligt vid insättningen. När vi kom dit var vi så klart jättetidiga och fick sitta och vänta i ett litet väntrum och min nervositet minskade inte ett dugg! Inte förrän vi satt omklädda i sjukhusskjortor och med blå tossor på fötterna började jag ta in att den lilla blastocysten faktiskt klarat sig. Mannen försökte lugna mig men jag var helt stel av nervositet innan vi gick in i operationssalen. Väl där fick vi veta att blastocysten var inte bara vid liv utan verkligen jättefin! Alldeles jämn och perfekt. Vi fick se den lilla en stund på skärmen och sen sögs den upp i en slang som de använde för att lägga den till rätta i min livmoder. Carlanderska har lika bra resultat med frysta blastocyster som med färska, så vi fick verkligt bra odds för att detta ska funka...nu är det bara en fråga om att ha lite tur också!

Ungefär så här såg den ut, men ännu finare så klart!

Ett litet embryo

För ungefär en timme sedan fick vi tillbaka en liten perfekt blastocyst! Doktorn sa att den såg superfin ut och att den var mycket sötare än blastocysten i deras informationsbroschyr (så klart!). Så idag är ruvardag 0, nu håller vi tummarna!

Ett steg närmare...

Idag var vi på Carlanderska igen för att kontrollera att jag haft ägglossning. Allt såg fint ut och det fanns en liten gulkropp som indikerade att jag haft ägglossning så på söndag är det dags om allt går som det ska. Jag börjar bli fruktansvärt nervös. Det liksom ilar i hela magen och jag kan knappt sitta still.Och det är tre dagar kvar! Själva väntan efter insättningen förra gången var såklart jättenervös den också, men just nu kan jag inte ens tänka så långt,allt jag tänker på är att jag önskar så innerligt att det lilla embryot klarar upptiningen. Ett litet midsommarenbryo kallade barnmorskan det idag, det känns bra på något sätt...

Nu är vi på väg hem till min familj för att fira midsommar och förhoppningsvis kan vi slappna av lite och släppa tankarna på insättningen ett tag. Glad midsommar till er allihop!

Äntligen!

Äntligen positivt ägglossningstest, jag började ju tappa hoppet här...Det betyder ultraljud på torsdag och förhoppningsvis insättning av den lilla blastocysten på på söndag. Om allt går bra. Fram tills nu har jag försökt ignorera hur nervös jag är över det lilla embryots öde på söndag. På något sätt hjälper det inte att Carlanderska sa att 93% av deras blastocyster överlever upptiningen. Jag är ett nervvrak ändå. Den lilla måste ju överleva! Det är den enda vi har!

Innan vi kommer så långt som till insättning gäller det dock att min lilla kropp beter sig som den ska, så vi har ett ultraljud att klara av innan vi vet om det blir på söndag eller inte. Äggstockarna värker jättemycket så förhoppningsvis har jag haft en fin ägglossning som gör miljön optimal för ett litet embryo om några dagar. Nu håller vi tummarna! För både livmodern och lilla embryot.

Anledningen till att jag inte blir gravid

Efter mina läkarbesök i veckan så har vi fått en lite bättre bild av varför jag inte blir gravid (särskilt ofta) och när jag väl blir det så blir det utomkvedshavandeskap. Jag har endometrios. Inte särskilt mycket och inte särskilt allvarligt och inte på något sätt som ger mycket smärta, men ändå tillräckligt för att min(a) äggledare inte fungerar. Jag har inte mycket synlig endometrios där man brukar ha det (i äggstockarna t.ex.), det kunde man inte se när jag opererades i september. Men jag har synlig endometrios på och bakom livmodertappen som ger mig skumma spottings (äntligen en förklaring till det alltså). Och med tanke på min historia med utomkvedshavandeskap så finns det mest sannolikt också i äggledarna. Eller numera i den jag har kvar. Inte mängder som sagt, men tillräckligt för att förstöra våra graviditetschanser på egen hand. I det här skedet kändes det inte som ett särskilt tungt besked. Jag hade redan förstått att något var fel och att jag har svårt för att bli gravid hade vi redan erfarit högst påtagligt. De läkare vi träffat de senaste året har väl alla smugit omkring runt diagnosen. Den gör egentligen ingen skillnad och jag har ju inte ont (vilket verkar förvåna dem med tanke på hur det ser ut), så ingen har tidigare sagt det rakt ut även om ordet har nämnts i förbigående. Och endometrios i sig behöver ju inte hindra graviditet. Men det verkar göra det för mig.

Just nu väntar jag otåligt på ägglossning! Jag testar varje dag och när jag får positivt är det dags att kontakta Carlanderska om vårt FET. Hittills har det inte hänt något, jag är på cykeldag 13-14 (svårt att säga eftersom jag blödde konstant i förra cykeln) och det borde vara dags snart. Kom igen nu äggstockar!

Två läkarbesök på två dagar

Efter två grundliga undersökningar av mina privata delar på två dagar har det konstaterats:

1. Om allt ser fint ut på ultraljudet nästa vecka så borde vi få göra FET runt midsommar! Yay! Nu syntes inte mycket så jag ska göra ägglossningstest och när jag får positivt ska jag in på kontroll igen för att kolla att förhållandena är de rätta.

2. Jag har endometrios. Inte så yay. Men det positiva med gårdagens diagnos (och trevliga besök på Sahlgrenska) var att detta är förklaringen till våra problem (jag återkommer med förklaringen i helgen) och resulterade i en remiss direkt till ivf utan andra åtgärder. Det kommer visserligen ta tid, ca 6 månader, innan vi får starta med landstinget, men ändå!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Försummat bloggen

Ja här blir det inte mycket skrivet, men livet har tagit andra vägar de senaste veckorna. Min fina mormor gick bort och allt som följer med det har tagit upp min tid.

För en vecka sedan fick jag mens och nu är jag äntligen blödningsfri! Efter nästan tre veckor med konstant blödning så känns det helt underbart! Det eviga blödandet ledde dessutom till obalans i snippan så jag fick behandla mig med en omgång Lactal. Men nu känns den normal igen!

Eftersom jag fått en riktig mens så blir det FET om ca två veckor om allt går som det ska. Jag ska på ett ultraljud på tisdag och på onsdag ska vi till Sahlgrenska för ett första besök. Ska bli spännande att se vad de säger.

Den skumma cykeln fortsätter

Eftersom jag fortfarande inte slutat blöda fick jag komma in på ett ultraljud idag och allt såg normalt ut. Fina äggstockar, inga cystor, inget mystiskt blod i bukhålan och en tjock slemhinna (så jag har inte mens). Men ingen riktig förklaring till blödningen förutom hormon-obalans. Bara att vänta på den riktiga mensen alltså. De erbjöd mig progesteron i 10 dagar för att framkalla mens, men jag tror ärligt talat att min mens kommer som vanligt ändå, så jag sa nej. Nu håller vi bara tummarna för att mensen kommer i tid så jag hinner göra ett FET innan de stänger för sommaren.

Ikväll måste jag uthärda en middag med min gravida kompis, jag vet inte ens hur jag ska beskriva hur jobbigt det känns. Nej, jag orkar ärligt talat inte med att vara en storsint människa här på bloggen. Och det står jag för.

Ingen ordning

Den här cykeln är ju mest en väntan på nästa cykel då vi (förhoppningsvis) ska få tillbaka vår lilla blastocyst. Och med tanke på hur skum den här cykeln varit hittills är det för väl att vi inte skulle få tillbaka det nu! Jag hade tidig ägglossning på dag 12 och sen började jag blöda. Inte som spottings utan rött blod. Skitskumt. För att toppa det är jag nu också dunderförkyld. Jag tror det slutat blöda nu,men är inte alls säker, vi får se hur detta går och om mensen sen kommer när den ska...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledsen men livet går vidare...

Efter några dagar känns det inte mindre ledsamt, men lite mindre akut ont i alla fall. Negativt test följdes inte av normal mens utan av mensen från helvetet. Ont, ont, ont!

Det är lite för mycket ledsamt i mitt liv just nu. Det är inte bara vår barnlöshet som gör ont, det är flera familjemedlemmar som inte alls mår bra och det gör livet lite tungt just nu. Jag är i grunden en väldigt positiv person med ett psyke som är så stabilt att det antagligen är lite provocerande ibland. Just nu är jag ledsen, men jag vet också att det bara är tillfälligt. Jag går vidare.

Om 6 veckor blir det ett frysförsök med vår lilla blastocyst om allt går som det ska. Fram tills dess ska vi ta det lugnt! Och idag blir det ett stillsamt 17 maj-firande (jag har kanske inte nämnt att jag är norsk?).

Ruvardag 9 Plan B

Idag har det kommit två viktiga brev med posten. Det första var ett brev från Carlanderska som sa att de har frysit in en fin liten blastocyst. Jag hade så klart hoppats att våra tre embryon som inte sattes in skulle klara sig allihop, men ett var nog ett realistiskt resultat när det handlar om blastocystodling. Så om detta försök nu inte skulle funka har vi ju (förhoppningsvis, om det klarar upptiningen) ett FET på Carlanderska. Det andra brevet kom från Sahlgrenska och sa att vi är kallade på ett första möte redan om två veckor! På deras hemsida står det att det sen tar 2-3 månader tills man får påbörja ett försök, men det skulle ju i så fall vara perfekt timing för oss. Och gratis dessutom. Om vi nu har sådan tur att det tagit sig den här gången så kommer vi att boka om tiden på Sahlgrenska till augusti, jag tänker inte riskera något nu när vi äntligen fått en remiss.

Om vi ska återgå till det här försöket (som jag fortfarande hoppas med allt vad jag har på så klart!) så känns det ungefär som igår, lite mindre svidande kanske och lite mer mensvärksaktigt men med en del skarpa hugg om det är begripligt? Idag har det också varit en sån där härlig dag när Crinonet kommer ut i klumpar, ugh! Det hände för 4-5 dagar sen också, det verkar ta så lång tid innan det byggts upp så mycket att det liksom trillar ut, inte fräscht.