Dåligt med uppdatering!

Men nu blir det skärpning. Jag är ganska lamslagen av illamåendet så det blir inte mycket skrivet här just nu. I morgon är jag 9+0 veckor och i förra veckan var vi på vårt första ultraljud. En läkare på carlanderska gjorde ett vaginalt ultraljud och vi fick se en liten, liten bebis (17 mm, precis rätt storlek) med ett tickande hjärta. Min lättnad var helt otrolig, men tyvärr verkar jag inte kapabel att inte oroa mig någon längre stund. Jag var ungefär lika orolig igen några timmar senare...

På onsdag är det dags för det första besöket hos barnmorskan. Ganska nervöst det också!

Här är bildbeviset på att jag är gravid! Ser ni den lilla handen till höger? Den större blobben till vänster av huvudet är gulsäcken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nojig

I morse kände jag mig ganska ok så jag har tillbringat dagen med att noja över att jag plötsligt inte mår TILLRÄCKLIGT dåligt. Man kan liksom inte vinna när man är en livrädd gravid kvinna. Trots att jag faktiskt kräktes när jag kände en obehaglig lukt i morse kunde jag inte lugna mig, Nu känner jag mig lite mer illamående igen, måste skärpa mig...

Det som gör mig mest nojig är nog de ständiga sticken, mensvärken och ibland svid-känslan i livmodern. Jag har gissningsvis googlat "dagens krämpa i livmodern"+gravid ca 100 gånger redan. Det kommer bli en lång väntan tills på torsdag när vi ska på ultraljud på Carlanderska.

Hänger i

Jo jag är fortfarande här, nervös och illamående, men fortfarande gravid. 7 veckor och en dag idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till graviditeten faktiskt. So far so good, men jag har varit med förr och sett alltför mycket både hända mig själv och andra för att kunna slappna av. Jag har ständigt illamående som ju påminner mig om att jag faktiskt är gravid, men bortsett från det känner jag inget utom diverse kramper, stick, svid och mensvärksliknande grejer i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem heller. Varje smärta känns ju som att allt ska gå åt skogen, men samtidigt är de ju där hela tiden så jag orkar ju inte ägna all tid åt dem heller. Svårt det där.

Om lite mer än en vecka ska vi på ett ultraljud på Carlanderska. Då kommer vi får veta om det faktiskt finns något där inne, än så länge har jag svårt att föreställa mig det. Veckan efter har vi fått tid på MVC. Jag var väldigt, väldigt tveksam till att boka en tid innan vi gjort ultraljudet, men Carlanderska insisterade på att jag skulle ringa redan nu. Jag är så rädda att jinxa den här graviditeten!

Enligt min gravid-app (som jag med stor tvekan vågade ladda ner) är pyret nu stor som ett litet hallon. Kom igen nu lilla pyret! Väx där inne!

Sömnlös

Här ligger jag mitt i natten och kan inte sova och det är inte första natten! Varje natt måste jag upp och kissa och sen dröjer det timmar innan jag kan sova igen...idag är jag 6+3 veckor och för två dagar sedan slog illamåendet till och igår premiärkräktes jag. Jag var stolt kräkfri sedan 2002, men inte nu längre. Oron finns kvar, men just nu har jag fullt upp med att må illa så den skjuts lite åt sidan. Alltid något positivt med illamående alltså.
Carlanderska har bokat in oss på ett första ultraljud om två veckor, jag är redan nervös. Jag hoppas så att det är en liten där inne!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Några test nu på morgonen...

Jag smög upp i morse när svärföräldrarna gått till jobbet och med darrande händer tog jag med kisskoppen och testen in till mannen i sovrummet. Tillsammans doppade vi först en sticka och sen den andra i koppen. Först syntes ingenting och jag började nästan gråta men så plötsligt började ett andra streck synas...då doppade vi det digitala testet också och det visade gravid 2-3, dvs 4-5 veckor vilket ju stämmer precis, jag borde vara 4+3 idag. Det verkar som att jag är gravid!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Obalanserad

Det har inte ens gått ett dygn och jag är redan gråtmild och besvärlig mot den stackars mannen! Hur ska denna ruvning gå egentligen? Det blir bara att hänga i här, det kommer bli en lång väntan....

I morse var jag så nervös att jag bara gick fram och tillbaka i lägenheten i tre timmar innan vi äntligen skulle åka till Carlanderska. Jag kunde knappt få i mig någon frukost och fick tvinga i mig ett stort glas vatten en timme innan vi skulle vara där för att blåsan skulle vara ordentligt full så att de kunde se livmodern ordentligt vid insättningen. När vi kom dit var vi så klart jättetidiga och fick sitta och vänta i ett litet väntrum och min nervositet minskade inte ett dugg! Inte förrän vi satt omklädda i sjukhusskjortor och med blå tossor på fötterna började jag ta in att den lilla blastocysten faktiskt klarat sig. Mannen försökte lugna mig men jag var helt stel av nervositet innan vi gick in i operationssalen. Väl där fick vi veta att blastocysten var inte bara vid liv utan verkligen jättefin! Alldeles jämn och perfekt. Vi fick se den lilla en stund på skärmen och sen sögs den upp i en slang som de använde för att lägga den till rätta i min livmoder. Carlanderska har lika bra resultat med frysta blastocyster som med färska, så vi fick verkligt bra odds för att detta ska funka...nu är det bara en fråga om att ha lite tur också!

Ungefär så här såg den ut, men ännu finare så klart!

Ett litet embryo

För ungefär en timme sedan fick vi tillbaka en liten perfekt blastocyst! Doktorn sa att den såg superfin ut och att den var mycket sötare än blastocysten i deras informationsbroschyr (så klart!). Så idag är ruvardag 0, nu håller vi tummarna!

Ett steg närmare...

Idag var vi på Carlanderska igen för att kontrollera att jag haft ägglossning. Allt såg fint ut och det fanns en liten gulkropp som indikerade att jag haft ägglossning så på söndag är det dags om allt går som det ska. Jag börjar bli fruktansvärt nervös. Det liksom ilar i hela magen och jag kan knappt sitta still.Och det är tre dagar kvar! Själva väntan efter insättningen förra gången var såklart jättenervös den också, men just nu kan jag inte ens tänka så långt,allt jag tänker på är att jag önskar så innerligt att det lilla embryot klarar upptiningen. Ett litet midsommarenbryo kallade barnmorskan det idag, det känns bra på något sätt...

Nu är vi på väg hem till min familj för att fira midsommar och förhoppningsvis kan vi slappna av lite och släppa tankarna på insättningen ett tag. Glad midsommar till er allihop!

Äntligen!

Äntligen positivt ägglossningstest, jag började ju tappa hoppet här...Det betyder ultraljud på torsdag och förhoppningsvis insättning av den lilla blastocysten på på söndag. Om allt går bra. Fram tills nu har jag försökt ignorera hur nervös jag är över det lilla embryots öde på söndag. På något sätt hjälper det inte att Carlanderska sa att 93% av deras blastocyster överlever upptiningen. Jag är ett nervvrak ändå. Den lilla måste ju överleva! Det är den enda vi har!

Innan vi kommer så långt som till insättning gäller det dock att min lilla kropp beter sig som den ska, så vi har ett ultraljud att klara av innan vi vet om det blir på söndag eller inte. Äggstockarna värker jättemycket så förhoppningsvis har jag haft en fin ägglossning som gör miljön optimal för ett litet embryo om några dagar. Nu håller vi tummarna! För både livmodern och lilla embryot.

Anledningen till att jag inte blir gravid

Efter mina läkarbesök i veckan så har vi fått en lite bättre bild av varför jag inte blir gravid (särskilt ofta) och när jag väl blir det så blir det utomkvedshavandeskap. Jag har endometrios. Inte särskilt mycket och inte särskilt allvarligt och inte på något sätt som ger mycket smärta, men ändå tillräckligt för att min(a) äggledare inte fungerar. Jag har inte mycket synlig endometrios där man brukar ha det (i äggstockarna t.ex.), det kunde man inte se när jag opererades i september. Men jag har synlig endometrios på och bakom livmodertappen som ger mig skumma spottings (äntligen en förklaring till det alltså). Och med tanke på min historia med utomkvedshavandeskap så finns det mest sannolikt också i äggledarna. Eller numera i den jag har kvar. Inte mängder som sagt, men tillräckligt för att förstöra våra graviditetschanser på egen hand. I det här skedet kändes det inte som ett särskilt tungt besked. Jag hade redan förstått att något var fel och att jag har svårt för att bli gravid hade vi redan erfarit högst påtagligt. De läkare vi träffat de senaste året har väl alla smugit omkring runt diagnosen. Den gör egentligen ingen skillnad och jag har ju inte ont (vilket verkar förvåna dem med tanke på hur det ser ut), så ingen har tidigare sagt det rakt ut även om ordet har nämnts i förbigående. Och endometrios i sig behöver ju inte hindra graviditet. Men det verkar göra det för mig.

Just nu väntar jag otåligt på ägglossning! Jag testar varje dag och när jag får positivt är det dags att kontakta Carlanderska om vårt FET. Hittills har det inte hänt något, jag är på cykeldag 13-14 (svårt att säga eftersom jag blödde konstant i förra cykeln) och det borde vara dags snart. Kom igen nu äggstockar!

Två läkarbesök på två dagar

Efter två grundliga undersökningar av mina privata delar på två dagar har det konstaterats:

1. Om allt ser fint ut på ultraljudet nästa vecka så borde vi få göra FET runt midsommar! Yay! Nu syntes inte mycket så jag ska göra ägglossningstest och när jag får positivt ska jag in på kontroll igen för att kolla att förhållandena är de rätta.

2. Jag har endometrios. Inte så yay. Men det positiva med gårdagens diagnos (och trevliga besök på Sahlgrenska) var att detta är förklaringen till våra problem (jag återkommer med förklaringen i helgen) och resulterade i en remiss direkt till ivf utan andra åtgärder. Det kommer visserligen ta tid, ca 6 månader, innan vi får starta med landstinget, men ändå!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Den skumma cykeln fortsätter

Eftersom jag fortfarande inte slutat blöda fick jag komma in på ett ultraljud idag och allt såg normalt ut. Fina äggstockar, inga cystor, inget mystiskt blod i bukhålan och en tjock slemhinna (så jag har inte mens). Men ingen riktig förklaring till blödningen förutom hormon-obalans. Bara att vänta på den riktiga mensen alltså. De erbjöd mig progesteron i 10 dagar för att framkalla mens, men jag tror ärligt talat att min mens kommer som vanligt ändå, så jag sa nej. Nu håller vi bara tummarna för att mensen kommer i tid så jag hinner göra ett FET innan de stänger för sommaren.

Ikväll måste jag uthärda en middag med min gravida kompis, jag vet inte ens hur jag ska beskriva hur jobbigt det känns. Nej, jag orkar ärligt talat inte med att vara en storsint människa här på bloggen. Och det står jag för.

Ledsen men livet går vidare...

Efter några dagar känns det inte mindre ledsamt, men lite mindre akut ont i alla fall. Negativt test följdes inte av normal mens utan av mensen från helvetet. Ont, ont, ont!

Det är lite för mycket ledsamt i mitt liv just nu. Det är inte bara vår barnlöshet som gör ont, det är flera familjemedlemmar som inte alls mår bra och det gör livet lite tungt just nu. Jag är i grunden en väldigt positiv person med ett psyke som är så stabilt att det antagligen är lite provocerande ibland. Just nu är jag ledsen, men jag vet också att det bara är tillfälligt. Jag går vidare.

Om 6 veckor blir det ett frysförsök med vår lilla blastocyst om allt går som det ska. Fram tills dess ska vi ta det lugnt! Och idag blir det ett stillsamt 17 maj-firande (jag har kanske inte nämnt att jag är norsk?).

Negativt och blöder

Negativt test igår och en svag, svag linje i morse på det officiella clearblue-testet. Och rött blod. Inte mycket, men ändå. Jag tror det är kört. Orkar inte säga mer än så nu.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ruvardag 11 (?)

Oj vad tiden går...men det borde väl vara ruvardag 11 idag eller hur? Det börjar närma sig.

Jag är väl lite motsatsen till en testoholic, jag skulle gladeligen vara gravid i två månader utan att testa bara för att slippa besvikelsen om det skulle gå fel. Men så funkar det inte när man är i IVF-branschen! Test på söndag alltså. Förut har jag testat ungefär när jag ska ha mens för att kunna sluta med progesteronpiller/kräm, men nu verkar det ju som att de nya rönen är att det räcker att ta progesteronet i två veckor och sen ska man sluta, så det har ju varit en plåga helt i onödan!

Igår hade jag något brunt grynigt i Crinonet på morgonen och bröt nästan ihop, men sen var det inget mer. Jag har ju läst att Crinone är ökänt för att ge flytningar i alla möjliga färger, men man är ändå aldrig beredd. Idag har mina flytningar (ursäkta, det här är ju inte fräscht, men jag gissar att det är mest andra kvinnor i samma situation som läser här?) blivit liksom trådiga, nästan som vid ägglossning fast vit-gula. Skitskumt verkligen. Annars är det bara samma gamla mensvärks-liknande känsla. Brösten är helt normala, inte ömma alls.

Ruvardag 9 Plan B

Idag har det kommit två viktiga brev med posten. Det första var ett brev från Carlanderska som sa att de har frysit in en fin liten blastocyst. Jag hade så klart hoppats att våra tre embryon som inte sattes in skulle klara sig allihop, men ett var nog ett realistiskt resultat när det handlar om blastocystodling. Så om detta försök nu inte skulle funka har vi ju (förhoppningsvis, om det klarar upptiningen) ett FET på Carlanderska. Det andra brevet kom från Sahlgrenska och sa att vi är kallade på ett första möte redan om två veckor! På deras hemsida står det att det sen tar 2-3 månader tills man får påbörja ett försök, men det skulle ju i så fall vara perfekt timing för oss. Och gratis dessutom. Om vi nu har sådan tur att det tagit sig den här gången så kommer vi att boka om tiden på Sahlgrenska till augusti, jag tänker inte riskera något nu när vi äntligen fått en remiss.

Om vi ska återgå till det här försöket (som jag fortfarande hoppas med allt vad jag har på så klart!) så känns det ungefär som igår, lite mindre svidande kanske och lite mer mensvärksaktigt men med en del skarpa hugg om det är begripligt? Idag har det också varit en sån där härlig dag när Crinonet kommer ut i klumpar, ugh! Det hände för 4-5 dagar sen också, det verkar ta så lång tid innan det byggts upp så mycket att det liksom trillar ut, inte fräscht.

Ruvardag 8 Halsfluss :(

Mitt halsonda visade sig vara halsfluss, så nu äter jag penicillin, inte kul! Och att vara hemma från jobbet gör inte att väntan känns kortare. Det liksom svider och drar i livmodern och jag bara hoppas att mensen inte kommer. Jag hoppas verkligen det här inte påverkar våra chanser negativt. Det finns ju vissa som säger att immunförsvaret är sänkt i tidig graviditet så att förkylning eller halsont kan vara ett graviditetssymptom men jag är tveksam. Mina bröst gör inte ont längre (vilket såklart inte gör mig lugnare) och livmodervärken har liksom ändrat karaktär från mensvärks-liknande till mer svidande så jag vet inte vad jag ska tro. 6 dagar kvar till officiell testdag, men jag kanske testar dagen innan för att ge mig själv mer tid att smälta resultatet vare sig det är positivt eller negativt. Om jag inte hinner få mens innan så klart, men nu håller vi tummarna att den håller sig borta!

Ruvardag 6 livmoderknip

I går kväll och i natt hade jag riktig mensvärk, aj! Nu känns det inte så mycket längre. Man kan ju alltid hoppas att något av det är ett positivt tecken, men efter två års försök att bli gravid (och två graviditeter) vet jag att mina känningar inte säger någonting...Brösten gör lite småont, men det har de gjort hela tiden. Och så har jag ont i halsen. Men i stort känner jag mig ungefär som vanligt, jag kan verkligen inte ens gissa om det här har gått vägen eller inte. Trist, eller hur? Ja, ja...en vecka kvar till testdagen,och förvirringen lär inte minska tills dess.

Vi är med embryo!

Igår ringde Carlanderska och ville att vi skulle komma in för embryoåterföring redan idag eftersom det var alldeles för många som skulle komma i morgon. Fyra av mina små ägg hade befruktats och alla såg superfina ut! Idag fick vi tillbaka det allra finaste och de andra tre ska de försöka odla vidare till blastocyster. Om vi får några embryon i frysen får vi reda på senare i veckan (blastocystodlingen är inte klar förrän på onsdag). Så nu är vi lyckliga föräldrar till ett fyra-celligt topp-embryo...och så börjar den eviga väntan igen. Om precis två veckor är det testdags.

Ungefär så här såg det ut...bild från http://www.berlin-baby.co.uk

Äggen är ute!

Nu är vi hemma igen från Carlanderska och resultatet blev fem små ägg. Det var bara äggblåsorna på höger äggstock som var av rätt storlek så de stack inte ens i den vänstra, men de fem äggblåsorna på höger sida innehöll alltså var sitt litet ägg. Jag ska inte sticka under stol med att jag är lite besviken på antalet ägg, men jag hoppas att de kompenserar för det med att vara av bra kvalitet! Nu mår jag faktiskt riktigt bra och själva ägguttaget var helt odramatiskt, gjorde inte alls ont.

På måndag är det dags för insättning om allt går som det ska, nu håller vi tummarna!