Feg!

Nej jag vågar inte testa! Jag har diskuterat med mig själv varje morgon, men jag klarar inte av det...och jag känner mig inte alls gravid. Hur man nu känner sig om man är gravid i vecka 4. Det är ruvardag 5 idag och det är fortfarande tidigt, men just nu tänker jag mest på vilken tidpunkt som är minst olämplig för ett sammanbrott. Om jag testar negativt i morgon skulle det förstöra helgen men testar jag på måndag eller tisdag blir det jobbigt för vi åker till Italien på tisdag. Och testar jag senare är vi i Italien med hela tjocka släkten. Usch, jag brukar inte vara så här velig. Och inte så negativ!

Att testa eller att inte testa...

Vis av förra gången jag ruvade på ett litet embryo så vet jag nu att det där med att vänta tills testdagen inte nödvändigtvis minskar stressen. Inte alls faktiskt. Frågan är om att testa galet tidigt skulle göra saken bättre? Mitt testdatum är inte förrän den 8:e juli (jag vet, sjukt sent!) och eftersom jag ska sluta med Crinonet den 5:e juli lär jag redan fått mens då om detta går åt skogen. På något sätt är det mindre jobbigt med själva mensen om man redan vet att det är negativt. Å andra sidan får ju ett negativt graviditetstest vem som helst att bryta ihop i den här situationen. Helt klart kommer det att bli test innan den 8:e, men frågan är om jag orkar med stressen med att testa varje dag? Jag har en hel hög billiga tester, så det är ingen kostnadsfråga. I morgon är jag på ruvardag 3 och 8 dagar efter ägglossning och borde garanterat ha negativt resultat oavsett om jag är gravid eller ej, kanske värt att börja då för att liksom smyga mig på resultatet? Eller funkar inte det?

Obalanserad

Det har inte ens gått ett dygn och jag är redan gråtmild och besvärlig mot den stackars mannen! Hur ska denna ruvning gå egentligen? Det blir bara att hänga i här, det kommer bli en lång väntan....

I morse var jag så nervös att jag bara gick fram och tillbaka i lägenheten i tre timmar innan vi äntligen skulle åka till Carlanderska. Jag kunde knappt få i mig någon frukost och fick tvinga i mig ett stort glas vatten en timme innan vi skulle vara där för att blåsan skulle vara ordentligt full så att de kunde se livmodern ordentligt vid insättningen. När vi kom dit var vi så klart jättetidiga och fick sitta och vänta i ett litet väntrum och min nervositet minskade inte ett dugg! Inte förrän vi satt omklädda i sjukhusskjortor och med blå tossor på fötterna började jag ta in att den lilla blastocysten faktiskt klarat sig. Mannen försökte lugna mig men jag var helt stel av nervositet innan vi gick in i operationssalen. Väl där fick vi veta att blastocysten var inte bara vid liv utan verkligen jättefin! Alldeles jämn och perfekt. Vi fick se den lilla en stund på skärmen och sen sögs den upp i en slang som de använde för att lägga den till rätta i min livmoder. Carlanderska har lika bra resultat med frysta blastocyster som med färska, så vi fick verkligt bra odds för att detta ska funka...nu är det bara en fråga om att ha lite tur också!

Ungefär så här såg den ut, men ännu finare så klart!

Ett litet embryo

För ungefär en timme sedan fick vi tillbaka en liten perfekt blastocyst! Doktorn sa att den såg superfin ut och att den var mycket sötare än blastocysten i deras informationsbroschyr (så klart!). Så idag är ruvardag 0, nu håller vi tummarna!

Ett steg närmare...

Idag var vi på Carlanderska igen för att kontrollera att jag haft ägglossning. Allt såg fint ut och det fanns en liten gulkropp som indikerade att jag haft ägglossning så på söndag är det dags om allt går som det ska. Jag börjar bli fruktansvärt nervös. Det liksom ilar i hela magen och jag kan knappt sitta still.Och det är tre dagar kvar! Själva väntan efter insättningen förra gången var såklart jättenervös den också, men just nu kan jag inte ens tänka så långt,allt jag tänker på är att jag önskar så innerligt att det lilla embryot klarar upptiningen. Ett litet midsommarenbryo kallade barnmorskan det idag, det känns bra på något sätt...

Nu är vi på väg hem till min familj för att fira midsommar och förhoppningsvis kan vi slappna av lite och släppa tankarna på insättningen ett tag. Glad midsommar till er allihop!

Äntligen!

Äntligen positivt ägglossningstest, jag började ju tappa hoppet här...Det betyder ultraljud på torsdag och förhoppningsvis insättning av den lilla blastocysten på på söndag. Om allt går bra. Fram tills nu har jag försökt ignorera hur nervös jag är över det lilla embryots öde på söndag. På något sätt hjälper det inte att Carlanderska sa att 93% av deras blastocyster överlever upptiningen. Jag är ett nervvrak ändå. Den lilla måste ju överleva! Det är den enda vi har!

Innan vi kommer så långt som till insättning gäller det dock att min lilla kropp beter sig som den ska, så vi har ett ultraljud att klara av innan vi vet om det blir på söndag eller inte. Äggstockarna värker jättemycket så förhoppningsvis har jag haft en fin ägglossning som gör miljön optimal för ett litet embryo om några dagar. Nu håller vi tummarna! För både livmodern och lilla embryot.

Anledningen till att jag inte blir gravid

Efter mina läkarbesök i veckan så har vi fått en lite bättre bild av varför jag inte blir gravid (särskilt ofta) och när jag väl blir det så blir det utomkvedshavandeskap. Jag har endometrios. Inte särskilt mycket och inte särskilt allvarligt och inte på något sätt som ger mycket smärta, men ändå tillräckligt för att min(a) äggledare inte fungerar. Jag har inte mycket synlig endometrios där man brukar ha det (i äggstockarna t.ex.), det kunde man inte se när jag opererades i september. Men jag har synlig endometrios på och bakom livmodertappen som ger mig skumma spottings (äntligen en förklaring till det alltså). Och med tanke på min historia med utomkvedshavandeskap så finns det mest sannolikt också i äggledarna. Eller numera i den jag har kvar. Inte mängder som sagt, men tillräckligt för att förstöra våra graviditetschanser på egen hand. I det här skedet kändes det inte som ett särskilt tungt besked. Jag hade redan förstått att något var fel och att jag har svårt för att bli gravid hade vi redan erfarit högst påtagligt. De läkare vi träffat de senaste året har väl alla smugit omkring runt diagnosen. Den gör egentligen ingen skillnad och jag har ju inte ont (vilket verkar förvåna dem med tanke på hur det ser ut), så ingen har tidigare sagt det rakt ut även om ordet har nämnts i förbigående. Och endometrios i sig behöver ju inte hindra graviditet. Men det verkar göra det för mig.

Just nu väntar jag otåligt på ägglossning! Jag testar varje dag och när jag får positivt är det dags att kontakta Carlanderska om vårt FET. Hittills har det inte hänt något, jag är på cykeldag 13-14 (svårt att säga eftersom jag blödde konstant i förra cykeln) och det borde vara dags snart. Kom igen nu äggstockar!

Två läkarbesök på två dagar

Efter två grundliga undersökningar av mina privata delar på två dagar har det konstaterats:

1. Om allt ser fint ut på ultraljudet nästa vecka så borde vi få göra FET runt midsommar! Yay! Nu syntes inte mycket så jag ska göra ägglossningstest och när jag får positivt ska jag in på kontroll igen för att kolla att förhållandena är de rätta.

2. Jag har endometrios. Inte så yay. Men det positiva med gårdagens diagnos (och trevliga besök på Sahlgrenska) var att detta är förklaringen till våra problem (jag återkommer med förklaringen i helgen) och resulterade i en remiss direkt till ivf utan andra åtgärder. Det kommer visserligen ta tid, ca 6 månader, innan vi får starta med landstinget, men ändå!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Försummat bloggen

Ja här blir det inte mycket skrivet, men livet har tagit andra vägar de senaste veckorna. Min fina mormor gick bort och allt som följer med det har tagit upp min tid.

För en vecka sedan fick jag mens och nu är jag äntligen blödningsfri! Efter nästan tre veckor med konstant blödning så känns det helt underbart! Det eviga blödandet ledde dessutom till obalans i snippan så jag fick behandla mig med en omgång Lactal. Men nu känns den normal igen!

Eftersom jag fått en riktig mens så blir det FET om ca två veckor om allt går som det ska. Jag ska på ett ultraljud på tisdag och på onsdag ska vi till Sahlgrenska för ett första besök. Ska bli spännande att se vad de säger.