Den skumma cykeln fortsätter

Eftersom jag fortfarande inte slutat blöda fick jag komma in på ett ultraljud idag och allt såg normalt ut. Fina äggstockar, inga cystor, inget mystiskt blod i bukhålan och en tjock slemhinna (så jag har inte mens). Men ingen riktig förklaring till blödningen förutom hormon-obalans. Bara att vänta på den riktiga mensen alltså. De erbjöd mig progesteron i 10 dagar för att framkalla mens, men jag tror ärligt talat att min mens kommer som vanligt ändå, så jag sa nej. Nu håller vi bara tummarna för att mensen kommer i tid så jag hinner göra ett FET innan de stänger för sommaren.

Ikväll måste jag uthärda en middag med min gravida kompis, jag vet inte ens hur jag ska beskriva hur jobbigt det känns. Nej, jag orkar ärligt talat inte med att vara en storsint människa här på bloggen. Och det står jag för.

Ingen ordning

Den här cykeln är ju mest en väntan på nästa cykel då vi (förhoppningsvis) ska få tillbaka vår lilla blastocyst. Och med tanke på hur skum den här cykeln varit hittills är det för väl att vi inte skulle få tillbaka det nu! Jag hade tidig ägglossning på dag 12 och sen började jag blöda. Inte som spottings utan rött blod. Skitskumt. För att toppa det är jag nu också dunderförkyld. Jag tror det slutat blöda nu,men är inte alls säker, vi får se hur detta går och om mensen sen kommer när den ska...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Usch

Finns inget annat att säga om spottings på 7-8 dpo. Och små kramper i magen! Usch säger jag bara!

Men det är bara 5 dagar kvar tills vårt första besök på Carlanderska, så trots att mensen är så uppenbart på ingång alldeles för tidigt så är jag på ganska gott humör. Och om två veckor ska vi till Paris, ingen mening att vara gravid då ;)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Under all kritik!

Ja min uppdatering alltså. Men jag har i alla fall haft ägglossning och i morgon är den stora dagen då vi ska träffa doktorn. Ganska tjusig kurva, eller hur? Men spottings idag och det blir antagligen mens på tisdag-onsdag. Om doktorn rekommenderar IVF så kan vi kanske påbörja det efter nästa cykel, det skulle innebära ett försök till innan dess. Det känns ok.

Spottings

Helt i normal tid har mina spottings dykt upp. Det var väntat så just det tog jag inte så hårt, men hela den hopplösa situationen har känts väldigt jobbig de senaste dagarna. Det är är tre veckor tills vi ska träffa gynekologen igen (jag var lite förvirrad förra gången jag nämnde det, då var det 4 veckor kvar inte 3) och jag hoppas desperat att han ska erbjuda oss en lösning. Vi ska försöka igen som vanligt i februari, men mina förhoppningar på att det ska lösa sig naturligt är låga...

En sista ansträngning

Ett sista rejält försök innan vi går vidare. Det känns bra men ganska jobbigt ändå. Det skulle vara lätt att bara släppa det lite nu och inte anstränga sig så mycket att få till det på rätt dagar, men vi vill verkligen göra ett ärligt försök. Så dags för SMEP, monitor och tempning igen...

På sätt och vis känns det inte lika jobbigt som det gjorde för ett år sedan. Då hade jag aldrig varit gravid och visste inte om det skulle funka alls. Nu har jag ju blivit gravid två gånger och vet att det går. Men samtidigt känns det ju värre, för trots att jag blivit gravid två gånger så har vi inte fått någonting för det. Det känns som att vi är lite i ett ingenmansland, jag är inte direkt infertil (jag har ju blivit gravid) men jag känner mig ju inte normal heller (vi har snart försökt i två år). På 19 seriösa försök har jag blivit gravid 2 gånger. Det är ju inte direkt superfertilt, men helt normalt. En fertil infertil kan man väl säga. Mannen är det ju bevisligen inget fel på och enligt alla undersökningar (varav en grundlig undersökning när jag opererades) är det inget fel på mig heller egentligen. Vi har bara haft lite otur. Jag har kanske inte världens mest fantastiska menscykler, men trots lite spottings och en ganska kort lutealfas blir jag ju trots allt gravid. Och det var ju inte spottingsens fel att jag fick ett utomkvedshavandeskap (eller antagligen två). Snälla lilla kropp, hjälp till lite nu!

Cykeldag 1

Verkligen svårt att säga vad som är dag 1 i en sån här cykel, men jag bestämmer att det är idag. Det är på något sätt lättare att se det som första dagen i en möjlig graviditets-cykel en sista dagen i ännu en misslyckad cykel...

Vi kommer att försöka på egen hand den här cykeln också och får jag mens i slutet på januari bokar jag en ny tid med min gynekolog för att gå vidare med hjälp från honom. Gissningsvis kommer han rekommendera IVF, men man vet ju aldrig.

En dagens

Nja, inget där va? Och min mens är på ingång, fortfarande bara brunt, men det minskar inte. Nu hoppas jag med allt jag har att 2012 är vårt år. Det är snart 2 år sedan vi började försöka och ingen bebis än...

Mens?

Nu glömde jag ju visa upp mitt test igår, men ni missade inget kul...ganska snövitt. Det som däremot är mer anmärkningsvärt är att jag började blöda rött blod igår kväll som sen blev brunt och idag kom det rött igen, men nu är det mer brunt igen. Mens? Jag vet inte, det är för tidigt, men jag har haft en stressig jul och är jätteförkyld, så det kanske påverkar? Tempen är fortfarande väldigt hög, men som sagt, jag är förkyld.

Var är min mens?

Nu skulle man ju kunna tycka att sen mens är nåt bra i det här sammanhanget, men jag har ju tagit två test och de var skinande vita, inte en skymt av ett andra streck. Så jag har kanske tagit fel på mitt ägglossningsdatum? Jag har lite rosa flytningar, men om jag verkligen är 12 dpo så brukar jag vid det här laget ha ordentlig mens och sedan flera dagar haft ganska mycket bruna spottings. Inte rosa. Om jag inte fått mens i morgon tar jag ett test till, men ärligt talat känner jag mig väldigt ogravid.

Dagens test

Hmm, ganska snövitt eller hur? Kommer inte mina spottings idag så kanske jag testar igen i morgon, 10 dpo är trots allt tidigt (men som sagt, jag känner absolut nada, så jag tror inte jag är gravid). Jag har inga spottings än så det är åtminstone en ganska bra menscykel jämfört med vad jag haft det senaste året. Mystiskt nog började min menscykel flippa ur så fort vi började försöka få barn (tack kroppen för det) men efter det sista missfallet har jag faktiskt haft en ganska normal cykel igen med färre dagar med spottings. Jag hoppas det håller i sig.

Cykeldag 1 (eller?)

Ja här råder det förvirring. I morse var jag helt säker på att jag fått mens, två dagar för tidigt dessutom. Inte för att spottings i flera dagar innan mens var något att se fram emot heller, men det här var ju jätteskumt. Men nu vet jag inte riktigt...det har liksom upphört lite? Rejält brunt (?) flöde i morse, inte så mycket nu. Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt. Så kanske cykeldag 1 idag. Eller i morgon. Whatever liksom.

Dagens test ser rätt minus ut, tog det bara för att så där. Man kan ana något som jag tror är ett s.k. "evap", helt enkelt testlinjen som blir lite skuggad när testet torkat.

Spottings

Åh det är så surt! Inte nog med att man har mens, ska man behöva ha äckliga ljusbruna flytningar innan den väl kommer också? På 8 dpo! Jag kommer gissningsvis inte få riktig mens förrän på måndag (12 dpo) så alltså 4 dagar med spottings-elände innan dess...usch! Jag har försökt lite med progesteronkräm men den gör ingen större skillnad om jag inte överdoserar rejält. Tidigare använde jag progesteron-vagitorier men de är ärligt talat bara sååå äckliga! Och man vet inte när man ska sluta med dem. Man slipper visserligen spottings men ångesten över att inte veta när man ska sluta gör att det inte är värt det för mig. Och jag har blivit gravid utan dem, så de är knappast nödvändiga. Jag tror överhuvudtaget att det finns en riktig "lutealfas-hype" i bli-gravid-kretsar. Sanningen är ju att massor av människor blir gravida med korta lutealfaser, de har bara ingen aning om att de ens finns något som heter lutealfas.

Cykeldag 1

Idag eller kanske igår fick jag mens. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska definiera som cykeldag 1.Någonstans övergår mina spottings i mens men det är ingen direkt knivskarp övergång. Men typ igår kväll/i morse sådär. Och absolut inte i full gång än, men mer än vad jag kallar spottings. Så det borde innebära ägglossning om ca två veckor om  min stackars mörbultade kropp känner att den är tillbaka i gammal god (nåja) form.

Låg profil

Ja det är lite stiltje här på bloggen, men det råder febril aktivitet i andra delar av mitt liv. Mycket på jobbet nu, men snart blir det lugnare där och mer aktivitet här. Jag har ljusbruna spottings så mensen är på ingång, kanske sådär på tisdag (min lutealfas är 11 dagar, så det borde väl vara exakt precis på tisdag). Jag tog ett test bara för sakens skull och det var negativt (och lika bra är det, min stackars kropp behöver vila). På fredag är det dags för återbesök hos doktorn efter operationen. Förhoppningsvis visar det sig att jag är i form igen så vi kan börja försöka igen snart.

Same, same...

Ja här händer det inte mycket. Enligt FF är jag idag 4+4 och jag har inga symptom förutom pyttelite ont i brösten och så de jäkla spottingsen. Och mycket saliv i munnen. Det har jag haft i över en vecka och jag har aldrig hört talas om att det ska vara ett symptom förut, men lite googlande visade att jag tydligen inte är den enda...Jag inser ju att det är absurt att önska att få må illa, men eftersom jag har svårt att tro på det här så skulle till och med illamående vara välkommet.

Dagens test

Dagens test visade 3+, d.v.s. att min hCG-nivå tyder på att jag är i mer än vecka 5. Det är inte så sannolikt, jag borde vara ynka 4+2, men jag hoppas att det tyder på att jag har ett friskt litet frö där inne som producerar mycket hCG. Men jag har fortfarande bruna spottings, de verkar aldrig ta slut. Jag kommer inte på något vis känna mig trygg i graviditeten förrän jag passerat 12 veckor och definitivt inte det minsta lugn innan jag passerat 7 veckor då jag fick missfall förra gången. Jag känner mig avundsjuk på dem som får ett positivt test och sen ser en frisk graviditet och en liten bebis framför sig. Jag tar en dag i taget.

Svårt att fokusera

Spots :)

Det är verkligen svårt att tänka på något annat än hur det lilla pyret mår i min mage. Jag har fortfarande ljusbruna spottings, det är inte mycket men det gör mig ändå orolig...Igår hade jag rejäla kramper i magen igen (jag hade likadant i måndags när jag började få lite ljusbruna flytningar, men då hade jag ju inte ens testat). Det liksom krampar i hela livmodern och jag får ilningar ner i underlivet på något sätt. Inte alls som mensvärk, jag hoppas det är ett bra tecken. Idag känner jag inget särskilt, någon liten ilning kanske, men inte alls som igår. Jag hoppas med allt jag har att detta ska gå vägen!

Nervös väntan

Ja nu finns det inget jag kan göra utom att vänta...igår hade jag fortfarande spottings, idag har jag inte sett något än, men jag är ju inte heller så benägen att kolla ;) Jag har funderat mycket på vad det kan betyda att mina tester var så mörka redan på 10dpo! Efter att ha visat upp dem på FertilityFriend fick jag massor av kommentarer, ingen verkar ha sett så mörka test förut så tidigt så många undrade om jag möjligtvis hade ägglossning tidigare än jag trodde eller till och med är gravid från förra månaden. Jag kände mig ganska säker på att jag hade ägglossning den 20/8, alla tecken tydde på det, men ibland ser man ju vad man letar efter eller? Men ändå, jag tror ändå att det är rätt. Någon föreslog att det kan vara tvillingar, så att mer hCG utsöndras, men det verkar ändå väldigt tidigt för att kunna se en sådan skillnad. Först oroar man sig för att man inte är gravid och när jag väl är gravid så är oron större än någonsin...

Ska man våga sig på en sån där Baby Ticker kanske? Det är nervöst värre att lägga upp något sånt, men det här är ju trots allt en blogg om alla vedermödor INNAN man blir gravid och den nervösa väntan för att se om det är en livskraftig graviditet är en del av det...Dåså, då bestämmer vi det, en ticker blir det, den dyker upp här alldeles strax.

En liten chock på morgonkvisten...

Eftersom jag hade spottings igår så bestämde jag mig för att ta ett graviditetstest i morse, för att så att säga kunna bryta ihop och gå vidare...men...resultatet blev detta:

Jag befinner mig i chocktillstånd! Jag tog först två billiga tester för att vara på den säkra sidan och sen ett digitalt jag köpte förra veckan av någon anledning. Hur kan de vara så starka när jag ska vara bara 10 dagar efter ägglossning? Varför har jag spottings? Hade jag egentligen ägglossning tidigare?

Nu blir det nervösa dagar/veckor för att se om det verkligen är sant...