måndag 9 januari 2012

En sista ansträngning

Ett sista rejält försök innan vi går vidare. Det känns bra men ganska jobbigt ändå. Det skulle vara lätt att bara släppa det lite nu och inte anstränga sig så mycket att få till det på rätt dagar, men vi vill verkligen göra ett ärligt försök. Så dags för SMEP, monitor och tempning igen...

På sätt och vis känns det inte lika jobbigt som det gjorde för ett år sedan. Då hade jag aldrig varit gravid och visste inte om det skulle funka alls. Nu har jag ju blivit gravid två gånger och vet att det går. Men samtidigt känns det ju värre, för trots att jag blivit gravid två gånger så har vi inte fått någonting för det. Det känns som att vi är lite i ett ingenmansland, jag är inte direkt infertil (jag har ju blivit gravid) men jag känner mig ju inte normal heller (vi har snart försökt i två år). På 19 seriösa försök har jag blivit gravid 2 gånger. Det är ju inte direkt superfertilt, men helt normalt. En fertil infertil kan man väl säga. Mannen är det ju bevisligen inget fel på och enligt alla undersökningar (varav en grundlig undersökning när jag opererades) är det inget fel på mig heller egentligen. Vi har bara haft lite otur. Jag har kanske inte världens mest fantastiska menscykler, men trots lite spottings och en ganska kort lutealfas blir jag ju trots allt gravid. Och det var ju inte spottingsens fel att jag fick ett utomkvedshavandeskap (eller antagligen två). Snälla lilla kropp, hjälp till lite nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar