Vet inte vart jag ska ta vägen

Idag känns det så hopplöst. Det bara kom över mig, en känsla av att inte ha någon kontroll alls och vara helt i händerna på läkare, remisser och andras åsikter om vad som är normalt. Det är snart två år sedan vi började försöka få barn och vi står fortfarande kvar och stampar på samma ställe. För nästan precis ett år sedan började vi vår utredning och sen dess har jag varit gravid två gånger. Helt i onödan. På sätt och vis att hade det varit bättre om jag aldrig blivit gravid för då hade vi kanske påbörjat IVF då i stället och sluppit utomkvedshavandeskap. Just idag orkar jag inte vara positiv. Det skär i mig. Jag orkar inte se andra människors barn på Facebook och jag orkar inte höra om andras graviditeter som alltid verkar gå bra till skillnad från mina. Jag vet inte ens vart jag ska ta vägen i min sorg för det är så fruktansvärt svårt att känna att min sorg framkallas av andras lycka. Jag är inte avundsjuk ofta. Väldigt sällan faktiskt. Men det här är djupare än så, jag känner mig som att jag misslyckats som kvinna. Jag gör allt för att inte visa det för mina vänner med barn, jag vill inte dämpa deras lycka och jag vill inte verka arg och bitter, men det är svårt. Jag har ont i hjärtat.