Ledsen men livet går vidare...

Efter några dagar känns det inte mindre ledsamt, men lite mindre akut ont i alla fall. Negativt test följdes inte av normal mens utan av mensen från helvetet. Ont, ont, ont!

Det är lite för mycket ledsamt i mitt liv just nu. Det är inte bara vår barnlöshet som gör ont, det är flera familjemedlemmar som inte alls mår bra och det gör livet lite tungt just nu. Jag är i grunden en väldigt positiv person med ett psyke som är så stabilt att det antagligen är lite provocerande ibland. Just nu är jag ledsen, men jag vet också att det bara är tillfälligt. Jag går vidare.

Om 6 veckor blir det ett frysförsök med vår lilla blastocyst om allt går som det ska. Fram tills dess ska vi ta det lugnt! Och idag blir det ett stillsamt 17 maj-firande (jag har kanske inte nämnt att jag är norsk?).

Mens!

Jepp, idag är mensen här och jag har ringt Carlanderska! Jag kom bara till en telefonsvarare där man fick trycka sig fram till att få en telefontid i morgon klockan 8, jag hoppas verkligen att jag ringde rätt? Jag måste ju fortfarande göra ett ultraljud innan vi vet om jag får börja med sprutorna så förhoppningsvis blir det i morgon eller på tisdag. Och kanske sprutstart på tisdag då! Det verkar ju som att det inte spelar någon större roll om man börjar på cykeldag 2 eller 3 med sprutorna så jag hoppas lite på att det blir på tisdag. För i morgon är det vår bröllopsdag! Och ett litet glas vin innan vi sätter igång hade ju faktiskt varit trevligt. Från sprutstart avstår jag från alkohol (så klart) och koffein (lite jobbigare).

Aj, aj, aj

Tänkte jag skulle testa att mobilblogga. Mest tid att blogga har jag egentligen när jag åker spårvagn till och från jobbet...
Men om jag nu ska hålla mig till ämnet (barnalstring alltså) så är det med all önskvärd tydlighet uppenbart att jag inte är gravid idag. Jag har mens med allt vad det innebär av ont och godis-cravings.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Aj, aj

Har haft hemsk mensvärk i två dagar. Förhoppningsvis är det värsta över nu och vi kan börja tänka på att försöka igen i februari. Även om förhoppningarna är mindre än låga. Obefintliga faktiskt. På sätt och vis vore det bättre om jag inte blev gravid nu, för tänk om det är ännu ett utomkveds eller ännu ett missfall. Var står vi då? Måste vi försöka själva igen i ett halvår? Men vi kommer att försöka igen, det är ju det man gör när man så gärna vill.

Och så var det dags för mens...

...som vanligt. Lite tidigt, men jag tror ärligt talat att jag hade ägglossning dag 14, inte 15 som FF säger, och då stämmer det ju. Ett försök till hinner vi med i februari innan vi ska träffa läkaren igen. Jag kände mig jättedeppig igår när jag insåg att mensen var på ingång, men jag gick och tränade med en kompis och nu känns det lite bättre. Jag måste komma ihåg hur bra träning känns när man har PMS, det är det enda som hjälper! Det är ju typiskt att PMS:en alltid sammanfaller med att man inser att man inte är gravid den här månaden heller, det gör det liksom 10 gånger värre. Hade man insett att man inte var gravid vid en annan tidpunkt hade åtminstone jag varit i bättre skick att hantera det lite mer balanserat.

Nu så

Nu är mensen här på riktigt. Det känns ärligt talat bra, för jag hade ju redan förstått att jag inte var gravid, så att småblöda i flera dagar kändes verkligen meningslöst. Nya tag!

Så vad är planen denna sista månad innan vi går vidare med mer hjälp? Den är väl ungefär så här:

• Fortsätta med Agnus Castus (jag har ju trots allt blivit gravid med det en gång och min pms har minskar rejält, alltid nåt)
• Träna! Träning är bra för hormonerna i lagom dos.
• Mindre alkohol. Inte så att jag dricker så mycket annars, men i december tycker jag det blev väl mycket glögg och vin i samband med jul.
• Kaffet....aj, aj, aj. Jag älskar ju kaffe! Men jag lovar härmed att dra ner det till en kopp per dag.
• Och så var det ju det här med att ha sex vid rätt tillfälle också, men det brukar vi klara rätt bra ;-)

Kom igen nu kroppen! Sista chansen...

Lite klent?

Ja alltså vad är det här för mes-mens? Om man nu inte är gravid så kan väl kroppen vara så snäll och ta tag i det ordentligt så att man kan gå vidare? Eller inte det nej. Nej här mesas det på utan några ordentliga resultat. Vaknade i morse med mensvärk och förberedde mig på ordentlig blödning, men nej...

topp från hm.com

jacka från hm.com

byxor från hm.com

Jag känner mig ganska irriterad på min kropp just nu. Den vill liksom inte samarbeta. Så i sann nyårsanda har jag tänkt ta tag i träningen igen. Igår shoppades det nya träningskläder. Inget får mig så träningssugen som nya träningskläder (eller snarare är nya träningskläder det ENDA som kan ge min lata kropp ett sug efter att röra mig mot gymmet 200 meter hemifrån).

Cykeldag 1

Verkligen svårt att säga vad som är dag 1 i en sån här cykel, men jag bestämmer att det är idag. Det är på något sätt lättare att se det som första dagen i en möjlig graviditets-cykel en sista dagen i ännu en misslyckad cykel...

Vi kommer att försöka på egen hand den här cykeln också och får jag mens i slutet på januari bokar jag en ny tid med min gynekolog för att gå vidare med hjälp från honom. Gissningsvis kommer han rekommendera IVF, men man vet ju aldrig.

En dagens

Nja, inget där va? Och min mens är på ingång, fortfarande bara brunt, men det minskar inte. Nu hoppas jag med allt jag har att 2012 är vårt år. Det är snart 2 år sedan vi började försöka och ingen bebis än...

Mens?

Nu glömde jag ju visa upp mitt test igår, men ni missade inget kul...ganska snövitt. Det som däremot är mer anmärkningsvärt är att jag började blöda rött blod igår kväll som sen blev brunt och idag kom det rött igen, men nu är det mer brunt igen. Mens? Jag vet inte, det är för tidigt, men jag har haft en stressig jul och är jätteförkyld, så det kanske påverkar? Tempen är fortfarande väldigt hög, men som sagt, jag är förkyld.

Cykeldag 1

Idag på morgonen hade jag fått mens. Inte kul, men jag kan åtminstone med gott samvete dricka vin och glögg under helgen när vi har besök av mina fina vänner. Vi får hoppas på att tomten kommer med en bebis till oss i år i stället. Och den här cykeln ska jag komma ihåg att sätta igång min Maskin (clearblue-monitorn), förra cykeln glömde jag ju helt bort den. Men den behöver nollställas, i oktober flippade den ut fullkomligt.

Mens

Inte så kul, men dags för nya tag snart i alla fall. Om vi får till timingen! Mannen ska åka bort i två dagar precis i ägglossningstider så vi får göra vårt bästa och verkligen hoppas att det inte blir helt fel...

Bild från sciencephoto.com

Jag vet inte vad som hände med min lutealfas den här månaden, 9 dagar? Mycket skumt, men så andra sidan så stämde ju inte ägglossningstestet riktigt bra med temphöjningen så jag kanske hade ägglossning tidigare än vad FF trodde. Eller så är det bara en skum cykel efter utomkvedshavandeskapet.

Cykeldag 1 (eller?)

Ja här råder det förvirring. I morse var jag helt säker på att jag fått mens, två dagar för tidigt dessutom. Inte för att spottings i flera dagar innan mens var något att se fram emot heller, men det här var ju jätteskumt. Men nu vet jag inte riktigt...det har liksom upphört lite? Rejält brunt (?) flöde i morse, inte så mycket nu. Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt. Så kanske cykeldag 1 idag. Eller i morgon. Whatever liksom.

Dagens test ser rätt minus ut, tog det bara för att så där. Man kan ana något som jag tror är ett s.k. "evap", helt enkelt testlinjen som blir lite skuggad när testet torkat.

Frisk!

Yes, dagens läkarbesök visade att jag har återhämtat mig jättebra! Allt såg fint ut, jag har redan fått mens (fantastiskt bra enligt doktorn) och mitt Hb var 140 (rekordbra för mig!). Och den där grejen som de pratade om var endometrios, visade sig vara en nabothi-cysta/blåsa. Jag har tydligen haft dem förut också, men de är så vanliga att det inte var något min läkare nämnt (men hade skrivit i min journal). Just vid det tillfället då jag opererades hade jag antagligen en blåsa som var ovanligt stor. Vid operationen sågs inga tecken på endometrios inne i kroppen, så det är ju också jättebra nyheter. Dags för nya tag alltså! Blir det inget de närmaste månaderna ska vi prata om IVF i februari.

Ouch!

Jag skulle inte sagt att mensen inte kommit igång ordentligt, för då gör den ju det med besked så klart! Aj! Förhoppningsvis hinner jag blöda klart någorlunda innan läkarbesöket på fredag. De ska ta en titt på något jag har bakom livmodertappen (troligtvis endometrios) och det vore ju bra om de kan se något också. Och så hoppas vi så klart på lite hjälp på graviditetsfronten...

Cykeldag 1

Idag eller kanske igår fick jag mens. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska definiera som cykeldag 1.Någonstans övergår mina spottings i mens men det är ingen direkt knivskarp övergång. Men typ igår kväll/i morse sådär. Och absolut inte i full gång än, men mer än vad jag kallar spottings. Så det borde innebära ägglossning om ca två veckor om  min stackars mörbultade kropp känner att den är tillbaka i gammal god (nåja) form.

Låg profil

Ja det är lite stiltje här på bloggen, men det råder febril aktivitet i andra delar av mitt liv. Mycket på jobbet nu, men snart blir det lugnare där och mer aktivitet här. Jag har ljusbruna spottings så mensen är på ingång, kanske sådär på tisdag (min lutealfas är 11 dagar, så det borde väl vara exakt precis på tisdag). Jag tog ett test bara för sakens skull och det var negativt (och lika bra är det, min stackars kropp behöver vila). På fredag är det dags för återbesök hos doktorn efter operationen. Förhoppningsvis visar det sig att jag är i form igen så vi kan börja försöka igen snart.

Väntar på vad egentligen?

Ja den här cykeln vet jag inte riktigt vad jag väntar på. Jag tar ägglossningstest (som hittills varit negativa) men det är ju knappast säkert att jag alls får ägglossning den här månaden. Så jag kanske väntar på mens. Men om jag inte får någon ägglossning kan man ju verkligen fråga sig när det ska tänkas bli. Om vi ska påbörja IVF så vet jag inte heller när det kan bli. Jag kanske väntar på läkarbesöket om två veckor? Det kanske kan ge svar.

Hjärtat känns tomt. Vi längtar så mycket men inget litet pyre har stannat hos oss.

Tillbaka

Ja den här veckan är jag tillbaka på jobbet och börjar så smått ta mig tillbaka till det normala igen. Jag har fortfarande lite ont,men eftersom jag inte blöder längre (inte på nästan en vecka faktiskt) och jag har mindre ont lyckades vi ha lite premiär-sex igår, yay! Inte med avsikten att bli gravid (det bör jag undvika den här månaden) men för att vårt förhållande mår bra av det. Jag vet inte riktigt om jag kommer ha någon ägglossning snart så jag har ingen aning om när jag kan tänkas få mens. Men det är ok. Det är ganska skönt att inte försöka bli gravid ett tag.

Vad har hänt hittills?

För ungefär ett och ett halvt år sedan bestämde vi att vi skulle börja försöka få mig gravid (på smällen, med en bulle i ugnen, i välsignat tillstånd) men det gick knappast så enkelt som man kunde hoppats. Medan varenda människa jag känner har lagt upp Facebook-uppdateringar om bebisar och gravidmagar hit och dit har min lilla mage varit ekande tom. Utom några korta veckor i februari-mars 2011 då jag faktiskt fick ett positivt graviditetstest bara för att få missfall i ca vecka 6-7.

Så vad har hänt hittills?

Februari 2010 - Vi började försöka

April 2010 - Jag går till gynekologen första gången för att kolla varför min lutealfas är lite kort. Jag får till svar att det nog inte är någon fara men de ber mig återkomma i september 2010 ifall jag fortfarande inte är gravid då.

September 2010 - Fortfarande inte gravid så jag får pergotime och progesteronvagitorier (inte kul, mycket kladd och jobbiga biverkningar av pergon)

Februari 2011 - Fortfarande inte gravid så får göra en spolning av äggledarna...och blir gravid (kanske lite skräp i systemet som var problemet, man är ju inte helt purung)

Mars 2011 - Missfall och blöder i ca 6 veckor

Maj 2011 - Dags att försöka igen, men konstig(are) mens, mycket småblödningar (blä!)

Juni 2011 - Vi bestämmer att vi ska försöka över sommaren och se om det tar sig, annars söker vi hjälp i september, jag börjar med naturpreparatet Agnus Castus för att försöka få ordning på menscykeln.

Augusti 2011 - NU! Värsta menscykeln hittills med massor av småblödningar men jag skyller på det jäkla progesteronet som jag försökte med igen och som försenade min mens över en vecka med resultatet att min ägglossning kom en hel vecka för tidigt den här cykeln. Aldrig mer! Från och med nu kan jag tänka mig att använda lite progesteronkräm, men inte vagitorierna.