Varmt och skönt

Äntligen en rejäl temphöjning! Det verkar som att min ägglossning är senare den här månaden, men så slutade jag ju med agnus castus också (inför ivf, det funkar inte ihop). Men nu så matchar min temperatur vädret ute också...

Jag borde få mens den 20:e, dagen innan läkarbesöket. Kanske inte jättekul, men det ska inte spela någon roll enligt carlanderska.

Det är så mycket lättare att tänka på tekniska detaljer rörande ivf:en än vad resultatet kan bli. Jag vet inte hur jag kommer känna för en ny graviditet. Det är ju det jag önskar mig allra mest, men jag är för rädd för att orka tänka på att faktiskt vara gravid igen. Graviditet har hittills bara inneburit ångest och sorg. Jag kommer ihåg hur glad jag var första gången jag fick ett positivt graviditetstest, jag var helt euforisk och föreställde mig oss med vår lilla bebis. Jag fick nog bara känna så några dagar innan det gick fel. Andra gången var jag mycket mer avvaktande. Inte lika glad för att skydda mig själv i fall det värsta skulle hända, men ändå inte förberedd på exakt HUR dåligt det kunde gå. Jag kommer aldrig vara tillräckligt förberedd, men månad efter månad försöker vi ändå och springer ganska aningslöst mot målet. Vad kommer hända härnäst?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ägglossning!

Nu är det dags igen...vi gör vårt bästa. Jag skulle tro att det är ägglossning idag eller i morgon vilket betyder att jag kommer vara 8-9 dpo när vi ska till gynekologen. Det närmar sig! Jag har varit minst sagt lite disträ på sistone så jag har knappt kommit ihåg att ta tempen och glömt mina kosttillskott lite då och då, men,men...

I stället för att tänka på reproduktionen har jag tänkt på mina små änglar. De som inte blev. Jag har ett fint armband från Trollbeads och jag köpte en berlock till det från Redbalifrog, en Jizo Bodhisattva som skyddar mödrar, gravida och själarna från de som inte fötts. Speciellt de som gått bort genom missfall.

Krampig

Idag har jag typ mensvärk light vilket ju känns lite jobbigt när man är 3 dagar efter ägglossning. Ska jag gå runt och ha mensvärk i 10 dagar till liksom? Känns ju sådär. Men jag är fortfarande glad att jag haft ägglossning alls! Inte självklart så snart efter vare sig missfall eller operation. Pluspoäng till kroppen där!

Det blev värre

Ja där gick jag och trodde att ännu ett missfall var illa nog men tji fick jag. I söndags skulle jag in till sjukhuset för att ta ett nytt hCG-prov för att se om de gick ner som de skulle. Väl på sjukhuset börjar jag må dåligt och får komma in på undersökning direkt. Först ser de inget annat än vad de sett förut (lite blod i bukhålan), men de lägger in mig och vill avvakta till dagen efter. Så blev det inte heller. Efter några timmar börjar jag få ont när jag andas och mina blodvärden sjunker fort, de gör ett nytt ultraljud och nu har jag mycket mer blod i bukhålan. Det blev akut operation och jag saknar nu en äggledare...

Beställa nytt

Bilder från billiga-tester.se

Jag har beställt nya stickor till min Maskin, nya ägglossningstest och nya graviditetstest (man måste ju vara optimist). Jag har ju absolut ingen aning om när min kropp kan tänkas planera för ägglossning igen, men det borde dröja några veckor. Jag blöder mindre idag så om allt kommit ut borde jag sluta blöda om några dagar och då finns det ju hopp om ägglossning igen. Förra missfallet blödde jag i sex veckor men jag hoppas verkligen jag slipper det den här gången.

Ledsen

Jag vet inte riktigt vad som pågår i min kropp. I helgen blödde jag som mens, men inte riktigt, och i måndags fick jag beskedet att mitt hCG hade sjunkit lite och att livmoderslemhinnnan var tunnare än i fredags, så det konstaterades att jag fått missfall. Det suger. Men det som suger ännu mer är att de inte kan utesluta utomkvedshavandeskap. Jag har blod i bukhålan (det ska inte vara där) men de kan inte se något annat. Jag ska in för nya blodprover om några dagar. Mina bröst gör fortfarande ont och jag känner av livmodern, men jag har bara rosa spottings, inte rött blod längre. Överhuvudtaget har jag fått mer ont i brösten och mer symptom än jag hade i helgen. Det känns inte bra.

Vad har hänt hittills?

För ungefär ett och ett halvt år sedan bestämde vi att vi skulle börja försöka få mig gravid (på smällen, med en bulle i ugnen, i välsignat tillstånd) men det gick knappast så enkelt som man kunde hoppats. Medan varenda människa jag känner har lagt upp Facebook-uppdateringar om bebisar och gravidmagar hit och dit har min lilla mage varit ekande tom. Utom några korta veckor i februari-mars 2011 då jag faktiskt fick ett positivt graviditetstest bara för att få missfall i ca vecka 6-7.

Så vad har hänt hittills?

Februari 2010 - Vi började försöka

April 2010 - Jag går till gynekologen första gången för att kolla varför min lutealfas är lite kort. Jag får till svar att det nog inte är någon fara men de ber mig återkomma i september 2010 ifall jag fortfarande inte är gravid då.

September 2010 - Fortfarande inte gravid så jag får pergotime och progesteronvagitorier (inte kul, mycket kladd och jobbiga biverkningar av pergon)

Februari 2011 - Fortfarande inte gravid så får göra en spolning av äggledarna...och blir gravid (kanske lite skräp i systemet som var problemet, man är ju inte helt purung)

Mars 2011 - Missfall och blöder i ca 6 veckor

Maj 2011 - Dags att försöka igen, men konstig(are) mens, mycket småblödningar (blä!)

Juni 2011 - Vi bestämmer att vi ska försöka över sommaren och se om det tar sig, annars söker vi hjälp i september, jag börjar med naturpreparatet Agnus Castus för att försöka få ordning på menscykeln.

Augusti 2011 - NU! Värsta menscykeln hittills med massor av småblödningar men jag skyller på det jäkla progesteronet som jag försökte med igen och som försenade min mens över en vecka med resultatet att min ägglossning kom en hel vecka för tidigt den här cykeln. Aldrig mer! Från och med nu kan jag tänka mig att använda lite progesteronkräm, men inte vagitorierna.