Igår hade jag och mannen ett stort samtal. Vi skulle egentligen prata om vår ekonomi,men det gled av naturliga skäl in på våra svårigheter att få barn. För mycket talar för att vi måste lägga pengar på IVF själva, även om vi kanske kvalar in till landstingsbetald IVF (men det är oklart, jag har ju blivit gravid, men troligtvis har det båda gångerna varit utomkveds) så vill vi börja SNART och då får vi nog betala själva. Det blir plötsligt så många beslut som måste tas då. Ska vi satsa på ett försök eller köpa tre på en gång? Köpa ett försök i väntan på landstinget? Eller satsa på privat hela vägen? Jag tror ju vi har goda chanser med IVF. Mina ägg har ju visat sig befruktningsbara förut och mannens spermier är det absolut inget fel på. Men det känns ändå så stort! Jag har precis fått ett nytt jobb och det kommer bli jobbigt med hormonbehandlingarna. Och tänk om det inte funkar? Vi bor visserligen granne med en IVF-klinik så det krävs inga resor, men ändå...det är stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar