Efter mina läkarbesök i veckan så har vi fått en lite bättre bild av varför jag inte blir gravid (särskilt ofta) och när jag väl blir det så blir det utomkvedshavandeskap. Jag har endometrios. Inte särskilt mycket och inte särskilt allvarligt och inte på något sätt som ger mycket smärta, men ändå tillräckligt för att min(a) äggledare inte fungerar. Jag har inte mycket synlig endometrios där man brukar ha det (i äggstockarna t.ex.), det kunde man inte se när jag opererades i september. Men jag har synlig endometrios på och bakom livmodertappen som ger mig skumma spottings (äntligen en förklaring till det alltså). Och med tanke på min historia med utomkvedshavandeskap så finns det mest sannolikt också i äggledarna. Eller numera i den jag har kvar. Inte mängder som sagt, men tillräckligt för att förstöra våra graviditetschanser på egen hand. I det här skedet kändes det inte som ett särskilt tungt besked. Jag hade redan förstått att något var fel och att jag har svårt för att bli gravid hade vi redan erfarit högst påtagligt. De läkare vi träffat de senaste året har väl alla smugit omkring runt diagnosen. Den gör egentligen ingen skillnad och jag har ju inte ont (vilket verkar förvåna dem med tanke på hur det ser ut), så ingen har tidigare sagt det rakt ut även om ordet har nämnts i förbigående. Och endometrios i sig behöver ju inte hindra graviditet. Men det verkar göra det för mig.
Just nu väntar jag otåligt på ägglossning! Jag testar varje dag och när jag får positivt är det dags att kontakta Carlanderska om vårt FET. Hittills har det inte hänt något, jag är på cykeldag 13-14 (svårt att säga eftersom jag blödde konstant i förra cykeln) och det borde vara dags snart. Kom igen nu äggstockar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar