Obalanserad

Det har inte ens gått ett dygn och jag är redan gråtmild och besvärlig mot den stackars mannen! Hur ska denna ruvning gå egentligen? Det blir bara att hänga i här, det kommer bli en lång väntan....

I morse var jag så nervös att jag bara gick fram och tillbaka i lägenheten i tre timmar innan vi äntligen skulle åka till Carlanderska. Jag kunde knappt få i mig någon frukost och fick tvinga i mig ett stort glas vatten en timme innan vi skulle vara där för att blåsan skulle vara ordentligt full så att de kunde se livmodern ordentligt vid insättningen. När vi kom dit var vi så klart jättetidiga och fick sitta och vänta i ett litet väntrum och min nervositet minskade inte ett dugg! Inte förrän vi satt omklädda i sjukhusskjortor och med blå tossor på fötterna började jag ta in att den lilla blastocysten faktiskt klarat sig. Mannen försökte lugna mig men jag var helt stel av nervositet innan vi gick in i operationssalen. Väl där fick vi veta att blastocysten var inte bara vid liv utan verkligen jättefin! Alldeles jämn och perfekt. Vi fick se den lilla en stund på skärmen och sen sögs den upp i en slang som de använde för att lägga den till rätta i min livmoder. Carlanderska har lika bra resultat med frysta blastocyster som med färska, så vi fick verkligt bra odds för att detta ska funka...nu är det bara en fråga om att ha lite tur också!

Ungefär så här såg den ut, men ännu finare så klart!