En liten uppdatering...

Jodå, vi hänger i fortfarande. Men det är som att jag liksom inte har så mycket att säga om graviditeten. Jag är så rädd att jag i stort sett inte pratar om den alls. Det är något som är närvarande i mitt liv, men det känns så skört att jag inte vågar prata om det med någon. Jag har så klart berättat för min familj och några av mina vänner, men ändå...lite för tidigt för mig än. Ens på bloggen. Men jag kommer tillbaka när jag är redo. Nu är vi i vecka 17 och om två veckor är det dags för ultraljud, håll tummarna för oss!

Ett ögonblick av lugn...

Men det kommer mig inte vara länge om jag känner mig själv! Igår var vi på KUB-test och vi (eller snarare bebisen) fick ett jättebra resultat. Risken för Downs (som definitivt är det minst problematiska kromosomfelet) var mindre än en på tiotusen. Men framförallt, det fanns en sprattlande 61 mm lång liten bebis där inne! Lite större än genomsnittet så hade vi inte gjort ivf och vetat precis när befruktningen skedde, så hade beräknat födelsedatum flyttats från 12 mars till 10 mars. Vår barnmorska gör inte det, ivf-datumet gäller.
Jag undrar om jag kan slappna av lite nu? RUL är inte förrän den 15 oktober...en evighet bort.
Här är en bild på det lilla underverket:




- Posted using BlogPress from my iPhone

Nervöst vrak

Det är dåligt med uppdateringar hör nu och det beror på att jag tillbringar min tid med att ta mig från dag till dag. Att tänka framåt är liksom inte ett alternativ. Om tio dagar ska vi på ultraljud och få reda på resultatet av vårt KUB-test. Och fram tills dess kommer jag vara konstant skräckslagen. Varenda liten känning i livmodertrakten resulterar i panik-googlande. Illamåendet håller i sig, men jag har fått Lergigan comp utskrivet och det gör stor skillnad.

Mer uppdatering kommer, men just nu är det para panik och skräck i mitt huvud.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dåligt med uppdatering!

Men nu blir det skärpning. Jag är ganska lamslagen av illamåendet så det blir inte mycket skrivet här just nu. I morgon är jag 9+0 veckor och i förra veckan var vi på vårt första ultraljud. En läkare på carlanderska gjorde ett vaginalt ultraljud och vi fick se en liten, liten bebis (17 mm, precis rätt storlek) med ett tickande hjärta. Min lättnad var helt otrolig, men tyvärr verkar jag inte kapabel att inte oroa mig någon längre stund. Jag var ungefär lika orolig igen några timmar senare...

På onsdag är det dags för det första besöket hos barnmorskan. Ganska nervöst det också!

Här är bildbeviset på att jag är gravid! Ser ni den lilla handen till höger? Den större blobben till vänster av huvudet är gulsäcken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nojig

I morse kände jag mig ganska ok så jag har tillbringat dagen med att noja över att jag plötsligt inte mår TILLRÄCKLIGT dåligt. Man kan liksom inte vinna när man är en livrädd gravid kvinna. Trots att jag faktiskt kräktes när jag kände en obehaglig lukt i morse kunde jag inte lugna mig, Nu känner jag mig lite mer illamående igen, måste skärpa mig...

Det som gör mig mest nojig är nog de ständiga sticken, mensvärken och ibland svid-känslan i livmodern. Jag har gissningsvis googlat "dagens krämpa i livmodern"+gravid ca 100 gånger redan. Det kommer bli en lång väntan tills på torsdag när vi ska på ultraljud på Carlanderska.

Älskar livsmedelsverket

Jag har precis upptäckt att man INTE ALLS behöver undvika sushi som gravid. Rå lax är helt ok så länge den är färsk! Tack livsmedelsverket! Här har jag gått och trott att det gällde samma sak för rå fisk som för rått kött, men så är det inte...Det enda jag är sugen på idag i mitt illamående är sushi (med mängder av ingefära) och jag hade förberett mig på trist vego-sushi, men fick äntligen en positiv överraskning.

Däremot ska man vara försiktig med gravad och rökt lax (kolla datumet), den har legat mycket längre.

Nu undrar jag ju varför mina vanligtvis upplysta vänner missat sådan relevant information? Detta har gällt sedan 2008. Paranoia? Jag har visserligen en vän som är rädd för hårdost också, det verkar som att vissa blir så hispiga att de inte ens kan tolka kostråden rätt...efter två missfall är jag såklart jätteförsiktig, men mina missfall hade INGET med vad jag ätit att göra och jag tänker inte låta oresonlig rädsla göra den här graviditeten jobbigare än vad den redan är. I det här läget är det nog bättre att jag får i mig någon mat överhuvudtaget, knappast läge att vara petig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hänger i

Jo jag är fortfarande här, nervös och illamående, men fortfarande gravid. 7 veckor och en dag idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till graviditeten faktiskt. So far so good, men jag har varit med förr och sett alltför mycket både hända mig själv och andra för att kunna slappna av. Jag har ständigt illamående som ju påminner mig om att jag faktiskt är gravid, men bortsett från det känner jag inget utom diverse kramper, stick, svid och mensvärksliknande grejer i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem heller. Varje smärta känns ju som att allt ska gå åt skogen, men samtidigt är de ju där hela tiden så jag orkar ju inte ägna all tid åt dem heller. Svårt det där.

Om lite mer än en vecka ska vi på ett ultraljud på Carlanderska. Då kommer vi får veta om det faktiskt finns något där inne, än så länge har jag svårt att föreställa mig det. Veckan efter har vi fått tid på MVC. Jag var väldigt, väldigt tveksam till att boka en tid innan vi gjort ultraljudet, men Carlanderska insisterade på att jag skulle ringa redan nu. Jag är så rädda att jinxa den här graviditeten!

Enligt min gravid-app (som jag med stor tvekan vågade ladda ner) är pyret nu stor som ett litet hallon. Kom igen nu lilla pyret! Väx där inne!

Sömnlös

Här ligger jag mitt i natten och kan inte sova och det är inte första natten! Varje natt måste jag upp och kissa och sen dröjer det timmar innan jag kan sova igen...idag är jag 6+3 veckor och för två dagar sedan slog illamåendet till och igår premiärkräktes jag. Jag var stolt kräkfri sedan 2002, men inte nu längre. Oron finns kvar, men just nu har jag fullt upp med att må illa så den skjuts lite åt sidan. Alltid något positivt med illamående alltså.
Carlanderska har bokat in oss på ett första ultraljud om två veckor, jag är redan nervös. Jag hoppas så att det är en liten där inne!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Ångest

Det här med graviditet är inte lätt. Först har man ångest för att testa och se om man är gravid alls och sen har man ångest för att bebisen ska vara kvar där inne. Idag kändes mina bröst mindre ömma vilket resulterade i psykbryt och förstörd semestertripp. Nu ligger jag och analyserar varje liten känsla...det här funkar ju inte! Jag måste försöka slappna av lite, men jag har ingen aning om hur! Idag ska jag vara precis 5 veckor...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Några test nu på morgonen...

Jag smög upp i morse när svärföräldrarna gått till jobbet och med darrande händer tog jag med kisskoppen och testen in till mannen i sovrummet. Tillsammans doppade vi först en sticka och sen den andra i koppen. Först syntes ingenting och jag började nästan gråta men så plötsligt började ett andra streck synas...då doppade vi det digitala testet också och det visade gravid 2-3, dvs 4-5 veckor vilket ju stämmer precis, jag borde vara 4+3 idag. Det verkar som att jag är gravid!


- Posted using BlogPress from my iPhone